tisdag 15 december 2009

Mer Chromεee

Nu har jag kört Chromium OS några veckor, och även om jag ibland bootar till min Debian-installation, blir det mer och mer sällan. Chromium OS räcker helt enkelt mer än väl för mitt dagliga behov; dvs att kolla mail, besöka olika forum, skriva här mm.
Under tiden som gått sedan sist, har Hexxeh förfinat sin version av Chromium. Den första versionen, som krävde 4GB minneskort, har ersatts. Den nuvarande versionen med namn Cherry (Hexxeh namnger sina releaser efter en känd läskedryckstillverkares "releaser") går (liksom föregångaren Diet) att knô in på ett 1GB minneskort. Distributionen har också ändrats. Nu behöver du inte utsätta dig för misstanken att vara pirat, utan kan hämta Hexxehs Chromium direkt från http://chromeos.hexxeh.net/
Funktionsmässigt kan jag inte hitta några skillnader mellan versionerna - inte heller prestandamässigt. Det bara fungerar.
Annars har på webbläsarsidan (inte Hexxehs förtjänst - det är Google som äntligen släppt på den funktionaliteten) den efterlängtade möjligheten att lägga till extensions tillkommit. Det innebär att jag nu kan blockera webbannonser, se hur många mail som dräller i inkorgen och hur många tweets jag har oläst till höger om adressfältet i webbläsaren. Även musgester (håll t.ex. nere höger musknapp och dra musen åt vänster för att gå tillbaka en sida) finns. Lite svårhanterat med pekplatta, men ändå. Allt jag älskat i FireFox och saknat i Chrome finns nu på plats, med andra ord.
Ett problem jag hade var att svenska tecken inte fanns i Chromium. Men med kommandot setxkbmap se från terminalen (tryck ctrl-alt-t för att få fram den) byter man tangentbordslayout till svenska.

onsdag 25 november 2009

Det fungεeerar!

En vänlig själ vid "namn" Hexxeh (palindrom!) har tankat hem den nyligen Open Source-ade källkoden till Chromium OS, som om ca ett år kommer att finnas förinstallerat på NetBooks under namnet Google Chrome OS, och kompilerat den. Du hittar en torrent-länk till USB-versionen här: http://carbon.hexxeh.net/chromiumos
Givet tid och lust, ska jag nog göra ett försök själv, för det verkar inte allt för svårt, och det finns utmärkta guider för hur man går till väga för att bygga sin egen Chromium OS på http://www.chromium.org/chromium-os/building-chromium-os
Nu har jag testat det på min εee, och till min stora förtjusning fungerar det utmärkt! Jag menar - För dem som tittade på Googles presentation för knappt en vecka sedan är det inga överaskningar. Jo, att det fungerar överaskade. Google pratade ju om speciella hårdvarukrav för Chrome OS, men uppenbarligen uppfyller eee 900 (och därmed även 700/701) de kraven.
Det som inte överaskar är att det man ser av Chrome OS kan man se på vilken dator som helst. Starta bara Chrome Web Browser och maximera fönstret. Enda som skiljer OS från webbläsare är "applikationsfliken" som egentligen inte är annat än en speciell genvägsflik, och lite ikoner i övre högra hörnet för batteri- och nätverksstatus.
Eftersom man loggar in i datorn med sitt Google-konto, måste man ha nätverksåtkomst. Första gången kan detta vara svårt (omöjligt!) om man bara har wifi, så jag fick rota fram routern hemma, plugga i en nätverkskabel (så "förra årtusendet" det kändes!) och logga in första gången. Väl inloggad kunde jag ange att jag skulle ansluta via wifi istället, och ange lösenordet för mitt wlan. Detta kommer datorn sedan ihåg, så den här manövern måste bara till första gången du startar Chromium OS. Uppstartstiden var inte så där fantastisk - 14-15 sekunder; ca dubbelt så lång tid som när Google visade upp systemet. Nu körde jag i och för sig från ett förhållandevis slött klass-2 SD-kort på 4 GB, så det finns potential för att det kommer att gå snabbare när jag väl installerat Chromium OS på den interna Solid State-disken framöver.
Jag skulle vilja att min mamma hade en dator hemma, så vi lättare skulle kunna hålla kontakten. Med Chrome OS är det inte längre en utopi. Det finns helt enkelt inte möjlighet för användaren att göra fel. Vad kan man egentligen ställa till med, utrustad med bara en webbläsare?

fredag 20 november 2009

Bεeesvikelse


Visst var det ny-tänkande. Visst var det spännade. Men tyvärr lämnade Googles pre-sentation av Chrome OS oss som redan har en NetBook stående kvar på perrongen.
För att klara av all den magi Google utlovar i Chrome OS, krävs det hårdvara som uppfyller Googles specifikationer. Även om demonstrationen kördes på en "off the shelf" Asus εee (sannolikt med Atom-processor, dvs inte en 70x/900) kommer den slutgiltiga versionen knappast att vara anpassad till existerande hårdvara. Istället har Google givit hårdvarutillverkarna specifikationer på vad Chrome OS vill ha, och gör de sina NetBooks på det sätt och med de komponenter specifikationen föreskriver, kommer Google Chrome OS att fungera, annars inte. (Detta bör till en början innebära att alla Chrome OS-datorer kommer att vara helt identiska förutom kanske skärmstorlek och andra fysiska skillnader.)
Men det finns en räddning. Från och med igår är Chrome OS Open Source; alla kan själv (om kunskaperna finns) modifiera Chrome OS och eventuellt anpassa det till annan hårdvara än den Google utvecklar Chrome OS för. Man kan alltså tänka sig Google Chrome OS, Asus Chrome OS, Acer Chrome OS, Microsoft(!) Chrome OS (sannolikt med IE som webbläsare då, istället för Chrome) och till och med Mats Chrome OS.
Den andra ömma punkten är, i mina ögon, att du inte kan installera några program i Chrome OS. Inget. Inte ett enda. Allt du kan göra är det webben tillhandahåller. Det är kanske inte så begränsande - Google har sitt Google Docs och GMail, Microsoft har Office Live (Google tackade Microsoft för att de tillhandahåller en Killer app för Chrome OS, när de klickade på ett Excel-ark, och det öppnades i Office Live på ett ögonblick) och Hotmail. Adobe har en webbversion av PhotoShop. Online-spel finns det miljoner. De flesta epostleverantörer har ett webbgränssnitt. Men om jag vill redigera min video, får jag sannolikt använda en annan dator. Det var Google också väl medvetna om. Målgruppen har redan minst en dator till, med "normalt" operativsystem för uppgifter som kräver lokala applikationer.
De som verkligen lär jubla över Chrome OS är Internet-caféerna (och de som ofta använder dem). Du loggar in, och vips har du till gång till allt som är ditt - dokument, program, inställningar - allt. Hela datorns innehåll (det du kan påverka) lagras online någonstans, (var detta "någonstans" är, är fortfarande höljt i dunkel) och den dator du loggar in på hämtar hem dem. Ingen risk för att cafékunden hittar på något dumt med datorn. Ingen rensning eller återställning mellan kunderna. Var och en loggar in, och gör sitt. När man loggar ut, är datorn "som ny".
Jag skulle kunna tänka mig Chrome OS på en "surfplatta" i köket. Tyvärr kommer Chrome OS (åtminstone till en början) inte att stödja surfplattor. Specifikationen säger att det måste finnas fysiskt tangentbord och musplatta. Synd. Det är på en platta det hör hemma.

måndag 16 november 2009

Chromεee på G(oogle)!

En spännade dag! Efter flera månaders tystnad (i praktiken inte ett ord sedan Google annonserade att de tänkte utveckla ett eget NetBook-OS) dyker det idag upp rykten om att Google Chrome OS är på gång inom kort (inom en vecka, enligt ryktena). Vill ha! Debian lär få maka på sig snabbare än jag kunnat ana! Om det nu inte bara är rykten förståss...

Dεeebian

Till slut, efter 7 sorger och 3 dagars försök, blev det en Debian-installation. Tillbaks till Gnome desktop och Nautilus. De problem jag hade med installationen var att jag karakteristiskt nog valde Testing, med tanken att "då får man nog kul uppdateringar innan andra". Fel. Man får kanske se saker innan de är stabila, men man får också en del saker som helt enkelt inte fungerar. GRUB funkade inte. LILO fick bli nödlösningen. Inloggning funkade inte. Först trodde jag att jag stavat fel när jag angav användarnamn och lösenord och gjorde om hela installationen; en procedur som tar åtskilliga timmar, då allt hämtas över nätet under installationen. Men efter ett par försök gav jag upp. Jag hade rätt, och Debian fel. Linux utan att kunna logga in är rätt meningslöst. Till slut fungerade dock allt sedan jag valt Stable istället för Testing.
Så nu snurrar en rätt standard Debian-installation på min εee, och gör det med den äran.
Vill du installera Debian på din εee, hittar du uttömmande instruktioner här.

måndag 2 november 2009

Problεeem

Äntligen händer något spännande!
Ubuntu har uppdaterats till 9.10, Karmic Koala. Min dist Xubuntu lika så. Såg i uppdateringshanteraren att det fanns en distributions-uppdatering att hämta. Sagt och gjort.
Några timmar senare var det dags för omstart. Och datorn tvärnitar halvvägs in i uppstarten, efter en skur meddelanden rörande filsystem och partitioner. En sak märker jag direkt: Jag har inte fått någon ny kernel installerad. Sannolikt p.g.a. att jag slängt ut standard-kernel och använt Adamms special-kernel för εee-datorer.
Så - Ska jag börja rota och hacka i problemet för att få ett fungerande Xubuntu-system, eller ska jag börja om från början, och helt enkelt installera någon annan Linux-distribution?
  • Många hyllar Jolicloud, men jag tycker det mest är en "dumbed down" version av Ubuntu.
  • Kommer inte Google att släppa sitt Chrome OS snart (i en tidig alfa, i alla fall...)?
  • Vart tog gOS Cloud vägen?
Den som lever får se...

måndag 17 augusti 2009

Synkronisεeera

Efter en lång skön sommar, är det kul att börja pilla med datorerna igen.
Fick tips om Dropbox - en nätmapp där du kan lägga filer. Finessen är, att du i datorn får en lokal mapp. Allt som läggs där, laddas upp till din nätmapp. Har du Dropbox både på hemma-datorn och på jobb-datorn, har du också samma filer på båda datorerna. Du behöver inte aktivt synkronisera - Dropbox sköter om allt automatiskt. Klientmjukvara finns för Windows, Linux (om du har Nautilus filhanterare) och Mac. Dessutom finns det ett webbgränssnitt; både för datorer och ett speciellt för iPhone (vilket funkar ypperligt även för Android-telefoner). Eftersom jag har LXDE Desktop (med PCManFM filhanterare) tvingades jag motvilligt installera Nautilus (som är Gnome Desktops filhanterare) men det kunde det vara värt. Jag kommer att fortsätta använda PCManFM "till vardags" ändå.

fredag 26 juni 2009

Trεee veckor tog det...


...innan tålamodet med Windows tog slut. I förrgår slutade plötsligt (mitt i användandet) styrplattan att fungera. Det gjorde den, ska jag erkänna, av och till under Ubuntu också. Batterierna var slut i BlueTooth-musen, så jag stängde ner datorn, och tänkte inte mycket mer på den saken. Igår visade det sig att problemet inte var temporärt - Styrplattan var lika död som i förrgår. BT-musen, nu med friska batterier, ville inte. Den slutliga lösningen, en USB-mus med sladd då? Nej, lika dött fortfarande. Och där dog även mitt Windows-förhållande för denna gång.
Fram tills nu hade jag stått ut med för varje dag minskande hårddiskutrymme, dagliga meddelanden om att något (aldrig specificerat! Skulle inte du, om din bil talade om för dig att den kommer att stanna om 1 km för att något fel har inträffat, vilja veta vad som blivit fel? Även om du inte är bilmekaniker?) gått på tok och att Windows kommer att startas om om 1 minut, ideliga meddelanden om att den ena eller andra servicen slutat svara, ständigt krashande flikar i IE8, vägrad åtkomst till filer - Det är ju ändå bara en Release Candidate. Men utan mus klarar man sig (till skillnad från i Linux) inte ett ögonblick i Windows.
Fram med min CloneZilla-backup (backup på båda hårddiskarna tar mindre plats än vad Windows 7 gör!) och kära gamla εee var tillbaks som sitt forna jag. Några MB uppdateringar jag missat under denna utflykt till Windows World senare, och datorn var uppdaterad.
Tack Microsoft, det var kul, men nej tack. Jag jämförde tidigare med att gå på bordell. Elakt. Liseberg kanske? Ja, ett par besök per säsong är kul och skoj, men att bosätta sig där? Nej.

lördag 6 juni 2009

Windows Sεeeven Rεeevisited

Så har jag äntligen(?) lyckats installera Windows 7 på min εee 900 - med en lite mindre hårdbantad installation (preset för vLite hämtade jag här, och aktiverade svenska) dök inte problemet vid förra försöket upp, utan installationen flöt på utan problem.
Första intrycken:
  • Bootar rätt snabbt - Min Linux-installation startar på ca 30 sekunder fram till login-prompt, och W7 är inte mycket långsammare. Sedan är skillnaden markant - LXDE (min Linux-desktop) tar bara ett par sekunder från det att jag loggat in, till den är uppe och användbar. Windows tar god tid på sig även efter inloggningsprompten är passerad.
  • Tar rejält med hårddiskutrymme! Min 4GB C-disk har bara 544 MB ledigt, och då har jag flyttat "program files" och dokument till D-disken. Något säger mig att jag kommer att vara helt utan utrymme inom en inte allt för avlägsen framtid. Dag 2 av användande hade de 544 lediga megabajten för övrigt krympt med 200. Fortsätter det i denna takt är W7s livslängd 3-4 dagar...
  • Snärtigt och följsamt. Google Chrome är rena raketen även i Windows också - ännu snabbare än i Linux.
  • Grafik-drivrutinerna i W7 hanterade inte grafiken korrekt. Drivisar fick hämtas hos Intel, och installeras i Vista-kompatibelt läge - sedan funkade 1024x600-upplösningen fint.
  • Funktionstangenterna fungerar inte - lär ska fungera det bara man installerar ASUS ACPI-drivisar.
Totalt sett är jag motvilligt imponerad av Windows 7 - Det är det bästa operativsystem som kommit från Redmond på mången god dag. Att det snurrar på som det gör på med dagens mått mätt synnerligen medioker hårdvara är inget annat än imponerande. Fast - hade W7 varit lika illa som Vista, hade nog Microsoft hamnat i en riktig förtroende-kris. Det finns helt enkelt inte utrymme för ett fiasko till.
Kort sagt - jag gillar verkligen det jag ser, men känner mig som om jag medvetet gått in på en bordell (a.k.a. "torsk") - Ögongodis, trevligt, rysch och pysch - men jag anar något lömskt under den polerade ytan, och att det finns ett pris att betala...

fredag 5 juni 2009

Åtεeerställ!


Jag har inte kunnat släppa tanken på att få testa Windows 7 på min εee. Då jag funnit det stört omöjligt att installera Windows på något annat än fasta "hårddiskar", beslutade jag mig för att riskera min trogna Linux-installation. Jag tog en backup på båda de inbyggda diskarna, totalt 20 GB, med CloneZilla, ett strålande enkelt och gratis backupverktyg. Backupen vägde in på ca 4 GB och rymdes med massor med plats över på mitt 16 GB SDHC-kort.
En Windows7-installation jag lättat upp med vLite (för att den slutliga installationen inte ska innehålla en massa saker jag aldrig kommer att använda) och lagt på en USB-hårddisk (jag följde denna guide) startades, och jag tog bort alla partitioner på båda diskarna, och formatterade dem i NTFS som en inledande del av Windows-installationen.
Allt tycktes gå bra, ända till slutfasen av installationen, men då klagades det plötsligt på att setup inte kunde hitta någon DLL den tyckte sig behöva, och tvingade mig till omstart av datorn, varpå setup startade igen, konstaterade att "Windows går inte att installera på denna hårdvara - starta om" och skulle säkert hålla på så fortfarande, om jag inte stängt av datorn. Antagligen hade jag varit lite överentusiastisk när jag använde vLite och tagit bort någon väsentlig del av operativet.
Hursomhelst - även om jag (lite okaraktäristiskt) använt CloneZilla för backup tidigare, har jag aldrig återställt någon backup - Det har liksom aldrig behövts. Men nu var det dags. Till min stora glädje var εee tillbaks på exakt det läge den befann sig i när jag tog backupen, och alla spår efter mitt åter igen misslyckade Windows-experiment bortblåsta. Rena tidsmaskinen, och oändligt mycket bättre än Windows "återställning" som aldrig lyckats lösa något problem på någon av hemmets Vista-maskiner. Puh - det var lite nervöst där ett tag, det måste jag tillstå. Å andra sidan vet jag nu att så länge jag har backup-filerna i behåll, tar det inte mer än 15 minuter att vara tillbaks i min trygga Linuxεee-värld, vad jag än får för mig att göra med εee.

måndag 25 maj 2009

Äntligεeen Chromεee!


Jag är väldigt enögt fan av det mesta Google gör. Väl medveten om att allt gratisgodis de bjussar på inte är så gratis i slutändan, utan på något fördolt sätt bara syftar till att göra jätten ännu större och rikare (och blir någon rikare måste ju, i en värld av ändliga resurser, någon annan bli fattigare - jag?), kan jag ändå inte göra annat än att slicka i mig.
Avundsjukt har jag sneglat på Googles webbläsare Chrome, som bara funnits till Windows. Men nu har det dykt upp en, om än långt ifrån färdig, så i alla fall körbar, version för Ubuntu. För att vara riktigt korrekt, är detta inte Google Chrome, utan Chromium, ett Open Source-projekt som Google Chrome bygger på. Strunt samma - Har precis testat den, och i jämförelse med Firefox, som är min vanliga webbläsare, är Chromium rena räsern. Ungefär en Subaru Impreza i jämförelse med en Volvo 740.
Mycket fattas som sagt ännu, t.ex. plugin-stöd (ingen Flash/Youtube med andra ord) men farten och följsamheten (hittar ingen bättre svensk översättning till responsiveness) gör att Firefox kommer att få flytta på sig. Instruktioner om hur du installerar Chromium hittar du här: http://bit.ly/H7EQ

Om någon undrar hur det gick med min Windows 7-installation, kan jag bara meddela att det gick åt skogen. Ett par skrotade virtuella Windows 7-installationer, flera omformatterade USB-hårddiskar och många svavelosande uttryck senare kan jag bara konstatera: Det funkar inte. Tack för denna gång, Microsoft. Vi ses kanske någon gång nästa årtionde?

måndag 18 maj 2009

Windows Sεee7en

Windows 7 (Fantasifullt namn - men Microsoft vill väl vara säkra på att man tror att det är något helt annat än Vista) har ju nu släppts i Release Candidate-version. I familjen har beta-versionen körts ett bra tag på en bärbar HP med oväntat gott resultat - mycket bättre än det förinstallerade Vista. Jag är lite sugen på att testa 7 på min εee - Det ska ju vara så fantastiskt optimerat och resurssnålt att det nästan kan köras på min miniräknare från gymnasietiden - men jag vill absolut inte göra våld på min Linux-installation. Tanken var (och är fortfarande) att installera på ett SDHC-kort eller USB-minne eller USB-ansluten hårddisk, men Microsoft vägrar fortfarande att låta detta göras - Windows kan fortfarande bara installeras till fasta hårddiskar, och därmed basta!
Jag är tydligen inte ensam om denna tanke - Google kryllar av länkar till forum-frågor om hur man installerar Windows XP/Vista/7 på en USB-disk - som i 9 fall av tio besvaras med en utförlig beskrivning av hur man installerar Windows från en USB-HDD/USB-minne! Är folk inte läskunniga?
Nåväl - har hittat ett par metoder som verkar lovande, Återkommer i ämnet!
Men snälla Microsoft - Varför gör ni detta så "omöjligt"? Linux har "alltid" kunnat installeras till näst intill vilken typ av skrivbart media som helst.

tisdag 5 maj 2009

BluεeeTooth


Införskaffade en ny mus, då min kära sambo lagt beslag på min Logitech Nano. Eftersom jag gillar BlueTooth, och redan hade en BT-dongle mer eller mindre stationärt inkopplad i min εee, var valet av en BlueTooth-mus rätt självklart. Varför ha en dongle bara för musen? Det är det här jag gillar med BlueTooth - en dongle (och inte ens det om BlueTooth redan finns inbyggt) som gör att du kan koppla samman datorn med nästan vad som helst. I teorin. Först tänkte jag faktiskt återerövra min Nano, och koppla samman BlueTooth-musen med kärestans Vista-maskin. Efter mycket pillande och installerande lyckades jag till slut få Vista att visa en BT-ikon, och till och med para ihop sig med musen. Ända tills jag startade om Vista - varpå både BT-ikon och mus var borta - och krävde en massa handpåläggning för att åter kopplas samman. Husets härskarinna är av den åsikten att teknik bara ska fungera, och jag insåg (inte utan glädje) att det faktiskt var bättre om jag tog BT-musen, och hon behöll Nanon.
Mina inledande försök att para ihop εeen med musen var helt resultatlösa - bluetooth-applet (som är Ubuntus användargränssnitt för BT) bara konstaterade att parningen misslyckades (jag ska försöka undvika att komma med vitsiga metaforer för detta). Dessutom, sedan parningen misslyckats en gång, försvann musen från listan över funna BT-enheter tills jag bootat om. En mycket tidsödande procedur när jag ville försöka med olika alternativ för parningsförsöken.
Lite Googlande gav mig tips om en bättre BlueTooth-hanterare än Gnomes - Blueman - som snabbt installerades. Även Blueman trilskades en del, men när jag väl kom fram till att ha hittat musen och att göra parningsförsök, gav det i alla fall besked om att någon BlueTooth-relaterad tjänst inte var igång, och att det var anledningen till den misslyckade parningen.
Då jag tidigare försökt (med viss, om än rätt liten, framgång) få εee'n att skicka ut ljud till ett BlueTooth-headset, och i samband med det hämtat en ny version av BlueTooth-mjukvara från bluez.org gjorde jag om det försöket - En dagsfärsk version av Bluez (4.38) hämtades hem i källkodsformat, kompilerades och installerades. Och si! Nu gick det äntligen att para ihop musen med εee!
Windows-anhängare må hånle åt att man ska behöva kompilera egna drivrutiner mm i Linux - men till skillnad från Vista, gick det i alla fall till slut att få BT-musen att fungera.
(Musen köpte jag från DealExtreme - för $17.21 - ca 140 kr - ungefär en 3e-del av den billigaste BT-mus jag hittat på butikshyllorna här i Sverige. DealExtreme har visat sig mycket pålitliga - stadigt 8-10 dagars leveranstid, och allt är fraktfritt!)

måndag 27 april 2009

Sεeegt...

Jaha, så var det uppdaterat då. Jösses så odramatiskt. Största överaskningen var väl att det tog sådan tid - ca 2 timmar. Men εee'n bara startade om, och allt var som vanligt. Jag som nästan hoppats på lite dramatik, så att jag fått sitta en dag eller två och söka efter tips på olika användarforum, men icke! Möjligen att datorn nu bootar lite snabbare än innan, och kanske är signalstyrkan i det trådlösa nätverkskortet lite bättre än tidigare.
εee'n har gått från att vara en spännade gadget, till en trogen men lite småtråkig daglig följeslagare.